“Ur ett arkiv i sin omedelbara närhet frammanar Peo Olsson, med hjälp av projektioner, en sällsam ballad om modernism, minne och försoning i verket Forget Tomorrow Mourning.”   -Annika von Hausswolff

Med ett arkiv som fond och struktur, en resonanslåda, undersöks subjekt, språk och minne i Forget Tomorrow Mourning.

Bilden förfaller vara ett membran som delar upp vår varseblivning i olika rum. En skärm vi dras till som nattflyn till ljuset. Något som placerar oss i ett sammanhang och pekar på vår position. Med tanken kan vi passera den, men vår kropp blir obönhörligen kvar.

Vi kan aldrig gå utanför vårt språk. Det förändras, men samtidigt är det omöjligt att komma utanför dess avgränsning. Det är som den egna skuggan, eller en sfär som flyttar sig med ens rörelser. Begränsad, så som blicken, av en horisont eller ett mörker.

 

Vernissage lördag 19 januari kl. 14-18.

Varmt välkomna!

A friend told me that I would burst if I didn’t let my feelings out. I kept them inside. At every moment of lost control they came tearing through. Nights became havens where rebuked fantasies ran loose. Captivity made them monstrous. They attacked my dreams like werewolves. Transforming me. As the transformation faded in daylight, I could still feel the seeping cracks in my skin. I fought it with every breath, but there was only one way to end it – symbiosis.




“Or, he may have the idea of a monstrous hag squatted upon his breast – mute, motionless and malignant; an incarnation of the evil sprit – whose intolerable weight crushes the breath out of his body, and whose fixed, deadly incessant stare petrifies him with horror and makes his very existence insufferable.”


Robert MacNish “The Philosophy of Sleep” 1834, s. 123-134
 
Gabriella Jonsson (född 1985) bor och arbetar i Göteborg. Jonsson har en bachelorexamen i konst från Konstfack och studerar sitt första år på masterprogrammet i fotografi vid Akademin Valand (f.d. Högskolan för Fotografi) i Göteborg. Hon ställde ut på Hasselblad Center med utställningen Ny Nordisk Fotografi 2012.



Kärnan i Jonssons arbete är idén om kroppen som ett aggressivt utlopp för ett undertryckt omedvetet. Arbetena kretsar kring teman som förhållandet mellan kropp/sinne/hem inom ett psykoanalytiskt kontext, kvinna-som-monster och kroppslig alienation. Dessa ämnen bearbetas genom ikonografin inom skräck- och science-fiction. Jonssons intention är att undvika polariteten mellan offer och förrövare genom att visa på ett tredje alternativ; där hybriden och symbiotisk samvaro verkar.

 

Vernissage lördag 19 januari kl. 14-18.

Varmt välkomna!

 I tre år har Margaret M. de Lange fotograferat vänner, familj, vänner och främmande människor, flera av dem i mycket intima situationer. Många poserar nakna ensamma eller med andra. Några visar fram blåmärken, ärr och blödande näsor. Två män kysser varandra i en bild, i en annan bild två kvinnor. En närbild av en flicka som gråter. En hund som morrar mot kameran. Det är intimt utagerande och bitvis brutalt.

”En bok om hårt levda liv sett genom en fotografs ögon som ser ut att omfamna allt och döma ingen” skriver den välkände amerikansk-finska konstfotografen Arno Rafael Minkkinen i förordet.

Vid första ögonkastet kan bilderna påminna om foto- grafens förra stora projekt "Daughters" som blev utgiven i bokform 2009. Det råa, korniga och mörka uttrycket är det samma. Men innehållet denna gång är något helt annat. Där "Daughters" skildrar hennes två döttrars uppväxt genom lek och fantasi, är människors ensamhet i sällskap med andra som är i fokus denna gång.

 ”Ensamheten vi upplever när vi är omgivna av andra människor, är den ensamhet vi försöker mest att dölja” skriver de Lange i boken och berättar att hon omedvetet ser efter dessa sidor hos sig själv hos andra.

”Dessa människor blir mina speglar; mitt sätt visa de sidorna hos mig jag försöker hålla dolda. Min osäkerhet, drömmar och längtan. Min glädje och sorg, segrar och besvikelser. Min ensamhet.”

 -Jag har med mig kamera överallt och fotograferar det jag känner för. Jag var ganska långt inne i det då jag förstod att det var ett projekt. Och nu har jag påbörjat något nytt och jobbar på samma sätt, berättar de Lange.

 Hon berättar att hon inte upplevde några problem med att få tillgång till människor under projektets gång, och att människor gärna ville bli fotogaferade. Alla har sett biilderna efteråt och är nöjda med resultatet.

 I likhet med "Daughters" har inget av fotografierna i detta projket titel. De är heller inte märkta med plats, datum eller något annat som informerar om varken tid eller plats. Allt man har att förhålla sig till är fotografierna. De Lange berättar att hon gjorde detta delvis för att skydda personerna som på många sätt utlämnar sig. Men också för att hon inte vill betona hur de ska tolkas.

 -Jag vill att de ska ha en egen upplevelse av verken från deras egna förutsättningar och bakgrund, berättar de Lange.

Vernissage på Malmö gallerinatt, lördag 29 september kl. 18-24.

Varmt välkomna!

Konstkväll på Möllevången! Sista onsdagen i varje månad håller vi öppet till kl. 20.

Utställningen pågår t.o.m 9 december

För mer information kontakta galleriet fotografi@galleriformat.nu eller ring Jonna Söderberg på 076-856 88 03.

Utställningen Again av danska konstnären
Myne Søe-Pedersen är en övervägd utforskning av tidens gång, av transformationer och det fotografiska mediet självt. Den visar verk från serierna "Untitled Bookcovers" och "Untitled Negatives".
 
Från gamla bortglömda och kasserade böcker som omsorgsfullt insamlats på olika loppmarknader skapar Søe-Pedersen förbryllande bilder för ögonen att vandra i. Endast ett av verken visar ett bokomslag med en bild av ett faktiskt landskap, resten är monokroma ytor. Men även dem tycks bli landskap; abstrakta och poetiska landskap av färg, toner och tygmönster.
 
Bilderna är förstorade så varje detalj blir synlig och fotograferade med en teknik som avlägsnar djup, detta förstärker upplevelsen av abstraktion då sammanhanget med boken försvinner. Denna omvandling från det 3-dimensionella objektet till det 2-dimensionella skapar istället landskap av tidens tand, tecknade på ytan av ljus och användande, frysta som omslaget såg ut det ögonblick det fotograferades.
 
Tillsammans med handlingen att samla blir det konceptuella förhållningssättet i "Untitled Bookcovers" nästan en arkeologisk undersökning av den fotografiska ytan, då Søe-Pedersen ger objekten en ny dimension och funktion, vilket är vad den konkreta men ändå gåtfulla titeln Again hänvisar till.
 
Arkiv av dolda saker och spår av tid

Ytterst handlar Søe-Pedersens arbete om fotografi självt och dess relation till tid, vilket understryks av de tre bilderna av vattenskadade negativ från serien "Untitled Negatives", eftersom de själva hänvisar till den fotografiska processen. Genom det halvt genomskinliga pappret och flera lager anar vi negativen, men som med "Untitled Bookcovers" innehåller de dold information och vi kommer aldrig få veta vad negativen föreställer. På så sätt formar samlingen av verk ett arkiv av dolda ting och spår av tid som reflekterar över dödlighet och sårbarheten i minnet - kollektivt som individuellt.
 
Som ett växande arkiv är verken från "Untitled Bookcovers" i denna utställning ett pågående arbete. De är del av en studie för en framtida bokpublikation med enbart bokomslag. På så sätt är verken öppna. Men de är inte bara öppna i betydelsen oavslutade, även till sin abstrakta karaktär är de öppna för betraktaren att dyka in i landskapen och låta associationer och tankar vandra.
 
- Inger Ellekilde Bonde
 
Myne Søe-Pedersen är född 1972 i Köpenhamn där hon bor och arbetar. Hon har studerat vid Gerrit Rietveld Akademiet i Amsterdam och Cooper Union School of Art i New York. Søe-Pedersen har haft en mängd olika utställningar, exempelvis i Danmark, Holland och Tyskland.
 

Vernissage på Malmö gallerinatt, lördag 29 september kl. 18-24.

Varmt välkomna!

Utställningen pågår t.o.m 9 december.

I utställningen Still Life Relics kombinerar Dahlstrøm olika föremål och material som motiv i fotografiska montage. De föremål Dahlstrøm hittar och fotograferar är ofta från byggarbetsplatser och andra rester i det allmänna landskapet, iscensatt och framhävt i ett nytt sammanhang. I tillägg till projektet Still Life Relics visar Dahlstrøm också bilder av arkitektoniska rum och ytor, som bygger ett landskap omkring de hittade objekten.

De fotograferade föremålen kan uppfattas som "objet trouvé", ett funnet objekt. Fristående från sitt ursprungliga sammanhang är objekten öppna för ett mentalt landskap, ett tillstånd, en metafor eller en association, medan de också kan vara specifika spår eller ett minne av sin förlorade mening och funktion.

Precis som arkeologerna gräver upp spår av en tid som har varit kan fotografierna ses som en studie av objekt som tecken eller ikonografiska symboler av kultur och civilisation, men också genom sin form och materialitet att skapa mentala utrymmen för erfarenheter, känslor och existentiella associationer.

Dahlstrøm är intresserad av associationer och spänningar som kan skapas genom form och materia, massa och tomrum, det monumentala, i motsats till övergående genom erosion och vittring, ruiner och förfall. Frågor som rör lika mycket om människan som ett rekord av objektet i själv, en balans mellan beskrivande och abstrakta, och en kombination av inåtvänd och utåtriktad.

Ämnet sätts i ett nytt sammanhang och med en förstärkt form, både som sitt naturliga själv och som en bild. Detta kan skapa en spänning av motsägelser i balansen mellan säkerhet och det gåtfulla, det kända och okända.

Øystein Dahlstrøm har en Master of Arts från Konstakademien i Bergen. Han har haft separatutställningar på Galleri Brandstrup i Oslo, konstnärscentret i Molde, Buskerud och Hordaland. Han har deltagit i samlingsutställningarna Forårsutstillingen Charlottenborg konsthall, KIC-North art Budelsdorf, Tyskland och Höstutställning på Kunstnerernes hus i Oslo. Dahlström är inköpt av Statoilsamlingen, Norska Kulturrådet, Bergens kommunråds konstsamling samt flera privata samlingar.

Utställningen på fotogalleriet Format i Malmö stöds av norska kulturrådet och Norsk Fotografisk Fond och den Kgl. Norske ambassade.

Vernissage lördag 25 augusti kl. 14-18.

Varmt välkomna!

För mer information kontakta galleriet på fotografi@galleriformat.nu 
eller ring Jonna Söderberg på 076-856 88 03.
 

Bröd är ett av de äldsta kända livsmedlen. Tyskar äter mest bröd i världen. Julian Stalbohm föddes i Hamburg 1980 och examinerades från Malmö Konsthögskola 30 år senare. Både brödbakets och krukmakeriets historia sträcker sig betydligt längre bakåt i tiden.

Vaser och krukor tillhör de grundläggande vardagliga bruksföremål som kulturer lämnar efter sig, och som skriver deras kulturhistoria. Samtidigt är vasens ornamentik ofta lika central som dess funktion som kärl. Blomvasen är bukettens mer beständiga kärl, och måste vara vacker utan att överglänsa vad som ställts i den.

 I Stalbohms soloutställning ”Teufelsdutzend” på Skånes Konstförening 2011 var buketten central. Krukan var blomvas. I hans utställning på rummet [format] är vasen istället närvarande som ett kärl för brödbak. Vasen har blivit bakform, men bröd jäser alltid efter sin egen plan.

Henning Lundkvist

Vernissage lördag 25 augusti kl. 14-18.

Varmt välkomna!

För mer information kontakta galleriet på fotografi@galleriformat.nu 
eller ring Jonna Söderberg på 076-856 88 03.

Malmö har nyligen fyllts av fantastiska pressbilder.
Bl.a. lokalt genom utställningen Ögonblick-Sydsvenskans bästa bilder 2008-2011, som visades här på fotogalleriet [format], och nationellt med den stora fototävlingen Årets bild, som visas på Malmö Museer.
Nu visar vi med glädje för första gången i Malmö The Photographers giving back award som är en världsomspännande tävling som har lockat ansökare från 93 olika länder med över 3000 bilder!
Vi har valt att visa ett axplock av vinnarna från de tre tävlingar som varit.
Utställningen kommer att bestå av bilder från 2009, 2010 och ett bildspel med 2012 års vinnare.


PGB Photo Award är en årlig fotografitävling.
Årets bästa bilder är valda från ansökningar från världens alla hörn. Tävlingen har flera kategorier, såsom nyheter, sport och natur. Alla är välkomna att delta i tävlingen.
Syftet är att öka förståelsen för den viktiga roll som pressfotografer har i det ständigt pågående arbetet att porträttera världen. Välgörenhetsprojektet Photographers Giving Back ger tillbaka till alla de människor som så ofta blivit föremål för fotografen; utsatta, sårbara människor över hela världen. Varje år skänks pengar till olika välgörenhetsprojekt som t.ex. ett program för att skapa skydd åt utsatta kvinnor i Kongo.
The PGB Photo Award är finansierat av/genom sponsorer, ansökningsavgifter och donationer.


I år står den arabiska våren i fokus. Vinnarbilden är tagen av den japanske fotografen Yusuke Harada, och visar rebeller som knäböjer för att be på vägen till Sirte från Misrata, i utkanten av Sadada, Libyen.
33 årige Yusuke Harada är en japansk fotojournalist som skildrat världens stora konflikter och dolda kriser.
Han har valt att prioritera dokumentationen av människor som är utsatta för diskriminering och brott mot de mänskliga rättigheterna.


Böckerna från 2009 och 2010 års tävlingar finns till försäljning på galleriet.



För mer information kontakta galleriet på fotografi@galleriformat.nu 
eller ring Jonna Söderberg på 076-856 88 03.

If you have drawn Wolf's card, you may be able to share your personal medicine with others.
Your intuitive side may also have an answer or teaching for your personal use at this time.
As you feel Wolf coming alive within you, you may wish to share your knowledge by writing or
lecturing on information that will help others better understand their uniqueness or path in life.
It is in the sharing of great truths that the consciousness of humanity will attain new heights.
Wolf could also be telling you to seek out lonely places that will allow you to see your teacher within.
In the aloneness of a power place, devoid of other humans, you may find the true you.
Look for teachings no matter where you are. Wolf would not come to you unless you requested the appearance of the tribe's greatest teacher.
 
 
Karen Gimle (f.1982 Norge) arbetar med ämnen relaterade till minne, klassificering, makstrukturer och myter. Hon använder film, fotografi, performance, skulptur och text ofta parallellt.
 
Under senare år har hon byggt och utformat hela rum och situationer där betraktaren själv är en utövare i installationen. I denna form skapar det kaotiska språket och innehållet nya meningar och förståelser, och tiden betraktaren väljer att spendera med verket är avgörande för hur det uppfattas och förstås.
 
Karen Gimle bor och arbetar i Oslo. Hon är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och Gerrit Rietveld Academie, Amsterdam.
 
English:
 
Karen Gimle (b.1982 Norway) are working on topics related to memory, classification, power structures and myths. She uses film, photography, performance, sculpture and text often in parallel.
In recent years she has built and designed entire rooms and situations where the viewer is a practitioner of the installation. In this form the chaotic language and content creates new meanings and understandings, and the time the viewer chooses to spend with the work is crucial to how it is percieved and understood.
Karen Gimle is based in Oslo. She is educated at Malmö Art Academy and Gerrit Rietveld Academie, Amsterdam.
 
 
 

Förutom Écriture automatique, 'det automatiska skrivandet', använde kretsen av surrealister andra, mindre kända metoder för kreativt uttryck och inspiration, t.ex. Cadavre Exquis, vars makabra översättning är 'utsökt lik'. Medan Écriture automatique kan utföras av en person, så kräver Cadavre Exquis minst två eller fler.

En person börjar med en teckning eller text, när han är färdig viks papperet och en liten del lämnas synlig. Nästa person fortsätter sedan omedveten om den föregåendes komponent. Denna process fortsätter tills papperet är helt täckt. Resultaten var alltid överraskande och oförutsägbara och öppnade upp för olika diskussioner och tolkningar.

I litteratur och bildkonst har denna metod för dialogiska samarbeten mellan flera konstnärer utvecklats ytterligare sedan 1920-talet, när Cadavre Exquis var i sitt startskede. Sedan dess har metoden antagits i olika former och genererat en mängd samarbeten med många varierande resultat.

Kristina Bengtsson och Katharina Kiebacher har använt denna samarbetsmetod i verket Cutting a Cake som visas i rummet [format]. De två konstnärerna presenterar en bok som skapats under två år, då de bodde i olika städer runtom i Europa. Istället för teckningar använde de fotografiska bilder för att skapa en kedja av associationer som återspeglar deras syn på fotografi. Verket presenteras i bokform med 23 bilder som täcker flera olika fotografiska kategorier: stilleben, porträtt, arkitektur och landskap.

Bengtsson och Kiebacher har huvudsakligen arbetat med bilder från sina respektive fotoarkiv, men en del bilder har skapats speciellt för boken. Den engelska titeln Cutting a Cake uttrycker idén om en gemensam helhet sammansatt av enskilda delar. Men till skillnad från en kaka, har varje bit olika smaker och följer ett eget recept.

Kristina Bengtsson (f 1979) är konstnär baserad i Köpenhamn. Hon är utbildad vid Glasgow School
of Art, Skottland.

Katharina Kiebacher (f 1974) är konstnär baserad i Berlin. Hon är utbildad vid Folkwangeschule,
Essen, Tyskland och Glasgow School of Art, Skottland.

 

Vernissage lördag 3 mars kl. 15-18.

Varmt välkomna!

 

Vid frågor kontakta Jonna Söderberg 0768-56 88 03.

 

English version: 

Besides the Écriture automatique, the 'automatic writing', the circle of the Surrealists used a second, lesser-known method of creative expression and inspiration. This second method was the technique of Cadavre Exquis whose macabre little translation is ‘exquisite corpse’. While the Écriture automatique can be utilised by one person, the Cadavre Exquis requires at least two or more. One person starts with a drawing or text, once ready the paper is folded, leaving a small part visible. The next person then continues unaware of the preceding component.  This process is continued until the paper is completely covered. The result was always a surprising and unpredictable conglomerate, which was open to discussion and a variety of interpretations. 

In literature and visual art this method of dialogic work between several artists has been further developed since the 1920s, when Cadavre Exquis was still in its early stages. Since then the method has been adopted in various forms and has generated a variety of results of collaborative work. 

The artist Kristina Bengtsson and Katharina Kiebacher have adopted this method of collaboration in their work Cutting a Cake presented at Rummet, Fotogalleri Format. The two artist present a book which was created over two years while living in different cities throughout Europe. Instead of collaborative drawing they used photographic images to create a chain of associations as a reflection of their particular view on photography. The piece is presented in bookform with 23 images which cover a whole range of photographic topics: Still life, portraiture, architecture and landscape. Bengtsson and Kiebacher worked mainly with images from their respective photo archives, with occasional images created specifically for the book. The English title Cutting a Cake, expresses the idea of a joint whole assembled from individual parts. But unlike a cake or a pie, every piece has a different flavour and follows a different recipe. 

 

Kristina Bengtsson (b 1979) is an artist based in Copenhagen. She is educated at Glasgow School of Art, Scotland.

Katharina Kiebacher (b 1974) is an artist based in Berlin. She is educated at Folkwangeschule, Essen, Germany and Glasgow School of Art, Scotland.

 

Opening March 3rd 3 pm - 6 pm. Welcome! 

 

Opening hours:

Wed-Fri: 3 pm - 6 pm

Sat-Sun: 1 pm - 4 pm

 

For more information please contact the gallery at fotografi@galleriformat.nu, 

or call Jonna Söderberg at +46 76 856 88 03.

  

Vernissage 28 januari 15.00-18.00.

Varmt välkomna!

Kim Westerström är född 1979 i Lund och verksam i Malmö och Berlin. Han är utbildad vi konsthögskolan i Köpenhamn och Högskolan för fotografi i Göteborg.

 

Vernissage 28 januari 15.00-18.00.

Varmt välkomna!

 

Vid frågor ring Jonna Söderberg 0768-568803

 

I det verk som presenteras på rummet [format] undersöker Anika Schwarzlose konceptet med bakgrunder inom porträttfotografering genom en serie installationer under titeln Backdrops(2011). Genom att lägga beslag på andra fotografers digitalt utförda bakgrunder - bestående av mönster och övertoningar inspirerade av dramatiska himlar och gamla färgade linnedukar - visar detta verk bilder som avsetts att vara digitalt retuscherade i bakgrunden av porträtt för att förändra deras atmosfär.

Då hon skriver ut dessa beslagtagna bakgrunder i stora format låter Schwarlose betraktaren fysiskt uppleva bilderna i avsaknad av deras vanliga förgrunder. Genom att visa dessa utskrifter tillsammans med olika källor och temperaturer av ljus, särskiljer dem sig ytterligare från det sätt som de vanligen visas på en bildskärm: upplysta bakifrån och begränsade till 13 eller 15 tum.

Den fysiska manipulationen av utskrifterna och infogandet av ljuskällor i arbetet befriar utskrifterna från deras formella tvådimensionella karaktär och gör det möjligt för verket att att ha en rumslig inverkan på galleriutrymmet. Genom detta presenteras vi för både en formell diskussion om fysikaliteten och idén om en bild, samt en konceptuell dialog kring fotografiets traditioner.

Anika Schwazlose(f 1982) är ursprungligen från Berlin, hon bor och arbetar i Malmö och har deltagit i ett antal utställningar runt om i Europa. Hon har en kandidatexamen i fotografi från Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och tar examen från Magisterprogrammet på Konsthögskolan i Malmö 2012.

 

Vid frågor ring Jonna Söderberg 0768568803 

 

How To Hunt av Trine Søndergaard (*1972) och Nicolai Howalt (*1970) är en serie suggestiva fotografiska studier på temat jakt. I detta långvariga konstnärliga samarbete har Søndergaard och Howalt medverkat i de årliga höst- och vinter-jakter i Danmark, och tolkat den uråldriga ritualen kring jakt genom kamerans lins.

Förr i tiden var jakt en handling sprungen ur mänskliga instinkter och överlevnad. I dag är fenomenet snarare ett tecken på föreställningen om ett priviligierat liv. How to Hunt undersöker relationen mellan djur, människor och natur i ett samtida grepp på konsthistoriens millennielånga tolkning av jaktscenariot.

Serien utforskar ett klassiskt och existentiellt drama, och samtidigt visas den kreativa potentialen av nytt fotografi genom att skapa en genomtränglig gräns mellan dokumentär och konst.

Vid frågor ring Jonna Söderberg 0768568803

Varmt välkomna!

 

--------------------------------------------------

'How To Hunt' by

Trine Søndergaard & Nicolai Howalt

How to Hunt is a series of evocative photographic studies on the theme of hunting by the Danish artists Trine Søndergaard (*1972) and Nicolai Howalt (*1970). In this long-term artistic collaboration, Søndergaard and Howalt joined annual fall and winter hunts in Denmark and interpreted the age-old ritual of hunting through the lens of the camera. 

In the past, hunting was an act of human instinct and survival, whereas today the phenomenon is more embedded in perceptions of a privileged “good life”. How to Hunt  investigates the relationship between animals, people and nature in a contemporary take on art history’s millennium-long interpretation of the hunting scenario.

The series explores a classical and existential theme, at the same time deploying the creative potential of new photography to create a permeable boundary between documentary and art.

 

Welcome!

Rummet [format] är stolt att presentera Véronique Hoeggers första separatutställning i Sverige. I Hiding behind the scenes of Pepperminta introduceras en serie fotografiska tolkningar från produktionen av Pipilotti Rists första spelfilm Pepperminta.

2007 fick Hoegger i uppdrag att dokumentera inspelningen av Pepperminta vilket gav henne möjlighet att uppleva de surrealistiska landskap som uppstod kring detta exceptionella filmskapande. Hoegger upptäckte att Pipilotti Rists sätt att se på saker skilde sig väldigt mycket från hennes eget och tog chansen att skapa ett projekt där hon använde sig av sitt personliga perspektiv för att observera inspelningsplatsen.

Hoegger fångades av skönheten i den positiva trans hon fann i filmteamet; gruppen som en sluten krets, enträget arbetande för att skapa berättelsen genom alla lager som en produktion i Pipilotti Rists egendomliga värld kräver. Ännu mer intressant blev tiden mellan skapandet av fiktion och det verkliga. Människor som väntar, förbereder sig, dödar tid, gömmer sig. Hoegger fann sig själv i en unik position som utomstående betraktare av skådespelet som pågick runt henne; hon fick konstant gömma sig och hålla ett avstånd till teamet, studerande varje detalj.

Medan Rist filmade med en vidvinkel-kamera fotograferade Hoegger mellanformat med en 80 mm lins. Genom att använda denna teknik kunde hon uppnå en personlig synvinkel, där hennes blick genom kameran uppfattade något som skilde sig från själva filmen Pepperminta.

Hiding behind the scenes of Pepperminta fångar ögonblick där filmens fiktion kolliderar med verkligheten under produktionen. Surrealiteten i berättelsen blandas med triviala situationer och Hoeggers fotografier blir ett verktyg för att skapa nya berättelser inom filmlandskapet.

Véronique Hoegger har studerat fotografi på University of art and design i Zurich där hon bor och arbetar. Hon har en bred bakgrund som fotograf inom mode, design och redaktionellt arbete vid sidan om utställningar och publikationer av hennes mer personliga arbeten.
 

Vernissage 24 september kl. 18-24

Konstnären närvarar vid vernissagen

Välkomna!

 

------------------------------------------------------

'Hiding behind the scenes of Pepperminta'
by Véronique Hoegger

Rummet [format] is proud to present Véronique Hoegger's first solo exhibition in Sweden. In Hiding behind the scenes of Pepperminta, the viewer is introduced to a series of photographic interpretations from the production of Pipilotti Rist's first feature film Pepperminta.

In 2007 Hoegger had a commission to document the making of Pepperminta which created an access to experience the surreal scenery of this particular filmmaking. Hoegger discovered that Pipilotti Rist's way of seeing things was very different from her own, and she took this special opportunity to create a project by using her personal perspective to observe the film set.

Hoegger was struck by the beauty of the positive trance she found in the film team; the team as a closed circuit, working insistently on creating the story within all layers a production requires in the extraordinary world of Pipilotti Rist. Yet more interesting became the gap of time in between the creation of fiction and the real. People waiting, preparing, killing time, hiding. Hoegger found herself in a unique position as an outsider of the spectacle happening around her; she was constantly hiding and keeping distance to the team, watching every detail.

As Rist was filming with a wide-angle camera, Hoegger was photographing midformat with a 80 mm lens. By using this technique she obtained a personal view, where her gaze through the camera catches a distinct perception from the film Pepperminta itself.

Hiding behind the scenes of Pepperminta captures moments where the fiction of the film and the reality of the production collide. The surreality of the story blend with trivial situations, and Hoegger's photographs become a tool to create new stories within the scenery of the film set.

Véronique Hoegger has studied photography at the University of art and design in Zurich where she lives and works. She has an extensive background as photographer within fashion, design and editorial work as well as her own personal art being exhibited and published.

 

Opening the 24th of september, 6 pm - 12 am

The artist will attend the opening

Welcome! 

 

Vem bestämmer vad som är vad i genus, könsroller och identiteter? The Boy & The Twins är en berättelse om verklighet och fantasi, om unga människor som letar, prövar och ifrågasätter sitt genus och identitet.

Fotokonstnären Åsa Johannesson har de senaste åren arbetat med sitt familjealbum: sin farfar Ove Johannessons arkiv av svartvita negativ av Åsa själv och hennes tvillingsyster från 1980-talets Moheda och Växjö.

Samtidigt har hon fotograferat en engelsk pojke, Jacob, i hans hem i närheten av London, ibland tillsammans med Jacobs pojkvän Aaron. Jacob var född flicka och genomgår könsbyte; med hjälp av testosteron håller han på att utvecklas till en ung man.

I The Boy & The Twins möts dåtid och framtid när tvillingarnas förflutna som pojkflickor blandas med Jacobs längtan att få leva och bli sedd som en pojke.

Bilderna blir små ögonblick i processen, vägen, att växa upp och hitta sig själv, där gester, blickar och färgskala blir viktiga moment i Johannessons bildspråk.

Utställningen blir också en öppen diskussion där definitionen av genus och kön kastas om, förenas och på så vis blir något alldeles eget.

 

Vernissage lördag 20 augusti, kl 15-18.

ARTIST TALK 25 augusti kl. 19.00

Varmt välkomna!

 

--------------------------------------- 

The Boy and the Twins by Åsa Johannesson

"My work seeks to explore photography’s relationship to self-image. Fundamentally rooted in a desire for exchange of gazes, my practice is informed by fantasies and fears surrounding questions of who we are, mentally and physically, and who we feel we are in the eyes of others.

The Boy & The Twins is the result of my ongoing enquiry into the relationship between gendered embodiment and subjectivity within the photographic portrait. With The Boy & The Twins I focus on masculinity as an expression for youth identity.

By looking through my family album I have selected a collection of negatives, which I have made prints of in my darkroom. These are snapshots of my twin-sister and myself, taken in Sweden in the 1980s. By creating a narrative I have used my childhood portrait to suggest a multi-layered girl identity.

When I met English teenager Jacob, who identifies as transgender boy, he became a sort of reminder of my childhood tomboy persona. Jacob, a boy in a girl’s body, comes to represent a new understanding of the meaning of ‘boy’.

By shifting between playfulness and seriousness The Boy & The Twins invites the viewer to explore a world where the notion of gender is malleable. Each image becomes a fantasy world of masculinity where colour, gestures, props and gazes form a multi-layered narrative."

- Åsa Johannesson

 

Opening: Saturday 20th August, 3 pm-6 pm.

ARTIST TALK 25 august 7 pm.

Welcome!

Fotokonstnär Jenny Nordquist tar utgångspunkt från sin personliga metamorfos och undersöker hur vår identitet påverkas av fysisk förändring. Den ofrivilliga metamorfos vi upplever vid sjukdom och fysiskt lidande omdefinierar balansen mellan kropp och själ.

Fotografierna och skulpturerna blir fragment av en berättelse om existentialismen och kroppsligt förfall, vi som människor kämpar för att matcha den bild vi har av oss själva, och den bild vi tror andra har av oss.

I vårt sökande efter fysisk och psykisk lindring kan vi välja mellan konventionell behandling och alternativ medicin. Vi kan följa den vetenskapligt verifierade diagnos eller utforska den mera obestämda djungeln av naturliga läkemedel.

Verken hantera detta dilemma på hur vår ständiga strävan efter healing kan producera mer förvirring än avslutning. It will get better if you move to the countryside blir en kommentar på vår maktlöshet inför den symbios som finns mellan den mänskliga formen och den organiska process som kontrollerar oss.

Jenny Nordquist är född i Landskrona i 1977. Hon examinerade med en magister i bild och kommunikation från Goldsmiths University i 2004. Tidigare har hon tagit en kandidatexamen i fotografi på London College of Communication. Efter att ha varit verksam fotokonstnär i London i mer än ett decennium arbetar hon nu från Köpenhamn.

Jenny’s arbete har varit utställt runt om i världen på museum, konstgallerier och festivaler som t.ex. Kunsthal Rotterdam, Northern Gallery for Contemporary Art (UK), Singapore International Photography festival, Brighton Photo Fringe och KONTORprojects (DK).

 

Vernissage lördag 20 augusti, kl 15-18.

Konstnären närvarar vid vernissagen.

Varmt välkomna!

 

-------------------------------------------------------

'It will get better if you move to the countryside' by Jenny Nordquist

It will get better if you move to the countryside explores how our identity is affected by physical change. The involuntary metamorphosis we experience during illness and physical suffering recalibrates the balance between body and soul.

The photographs and sculptures become fragments of a story about existentialism and bodily decay; we as humans struggle to match the image we have of ourselves, and the image we believe others have of us.

In our search for physical and psychological alleviation we also have to choose between conventional treatment and alternative medicine. We can follow the scientifically verified diagnosis or explore the more intangible jungle of natural medicinal products.

The works tackle this dilemma of how our constant pursuit of healing can produce more confusion than closure.

Jenny Nordquist (b 1977 in Landskrona, sweden) received a Masters of Image and Communication at Goldsmiths University in 2004. Previously she has gained a BA in Photography at London College of Communication.

Jenny’s work has been exhibited worldwide in museums, Art galleries and festivals such as Kunsthal Rotterdam, Northern Gallery for Contemporary Art (UK), Singapore International Photography festival, Brighton Photo Fringe and KONTORprojects .

Opening: Saturday 20th August, 3 pm-6 pm.

The artist will attend the opening.

Welcome!

For English scroll down 

Fokus i denna utställning ligger på Erik Berglins aktioner i det offentliga rummet mellan åren 2005 och 2009, flera av verken har aldrig tidigare visats offentligt.

Berglins aktiviteter i stadsrummet sker alltid osanktionerat och är ofta olagliga men karakteriseras av stor omsorg och respekt för våra gemensamma rum. 

Man får både känslan av att någon, på ett ödmjukt sätt försöker göra världen lite bättre samtidigt som en viss osäkerhet uppstår huruvida det man ser är reklam, samhällsinformation eller konst.

Erik Berglins tog sin MFA vid Högskolan för fotografi i Göteborg 2010, hans verk finns bland annat representerade på Sundsvalls Museum, Hasselblad Center och Göteborgs Museum.

Utställningen på fotogalleriet [format] är hans hittills största soloutställning.

Vid frågor ring Jonna Söderberg på 076-856 88 03.

Vernissage den 16 april mellan kl. 16-20.

Fotografen närvarar vid vernissagen.

Varmt välkomna!

OBSERVERA:

Format håller påskstängt 20-24 april.

Öppet igen som vanligt från 27 april.

----------

ENGLISH
This exhibition focus on Erik Berglins interventions in the public space between 2005-2009, many of the projects has previously never been exhibited..

Berglins activities in the urban space are always unchartered and often illegal but are characterized by great care and respect for our common public spaces.

You get the feeling that someone, in a humble way, tries to make the world a nicer place but at the same time there is a kind of uncertainty as to whether what you see is an advertisement, civic information or art.

Erik Berglin received his MFA from the school of Photography in Gothenburg 2010, his work is represented in Sundsvalls Museum, Hasselblad center and Gothenburg Museum. 

The exhibition at fotogalleriet [format] is his largest solo exhibition to date.

If you have questions call Jonna Söderberg: +46 76-856 88 03.

Opening on the 16th of april, 16-20pm

The photographer will be present at the opening.

Welcome!

http://www.erikberglin.com 

For English scroll down 

Miron har en lång lista av utställningar och hans verk har visats runt om i världen. Några av hans fotografier visades bland konstverk av Goya, Picasso, Alfred Kubin och Cindy Sherman i utställningen "Elsalvaie Europeo" (2004) i Barcelona och Valencia.

Under hösten 2008 presenterades hans bilder i fotomuseum Winterthur tillsammans med verk av fotografer som tex Robert Mapplethorpe, Man Ray, Nan Goldin, Nobuyoshi Araki...

Miron har dessutom skrivit en deckare som heter Kein Schlichter Abgang" och skriver för närvarande på en ny roman.Parallellt med sitt skrivande och sin fotografering har han även gjort flera kortfilmer, som"Skinhead lane" som vann flera utmärkelser under 1993.

Tio år senare gjordes dokumentärfilmen "Bruno S-Estrangement is death" som visades vid Berlinale. Den handlar om Bruno Schleinstein som tidigare jobbat som skådespelare i Werner Herzogs filmer och som under sina sista år försörjde sig som gatumusikant på Berlins bakgårdar.

Miron Zownirs bilder behandlar den dolda verkligheten i samhällets utkanter. Trots att hans metod är extremt skoningslös och oförskämd är hans bilder ofta överraskande poetiska och djupt tilltalande.

Bortom alla normer och estetiska konventioner avslöjar Mirons verk intima situationer och stunder fulla av frenesi, berusning, melankoli, ömhet och förtvivlan. Den mänskliga kroppen visas som ett slags sista besittning, som slöja av en självutlämnande själ.

Zownir intuitiva närhet till utomstående och missanpassade är uppriktig, öppen och mycket direkt. Hans arbete platsar in bland de mest exceptionella och radikala exemplen på dokumentärfotografi i vår tid.

Vid frågor, ring Jonna Söderberg 076-856 88 03.

Vernissage den 16 april mellan kl. 16-20.

Fotografen närvarar vid vernissagen.

Varmt välkomna!

 
OBSERVERA:

Format håller påskstängt 20-24 april.

Öppet igen som vanligt från 27 april.

--------

 

Miron has a long list of exhibitions and his work has been exhibited around the world. Some of his photographs were shown among artworks by Goya, Picasso, Alfred Kubin and Cindy Sherman in the exhibition "Elsalvaie Europeo" (2004) in Barcelona and Valencia.

During the fall of 2008 his images was presented at fotomuseum Winterthur along with works by photographers such as Robert Mapplethorpe, Man Ray, Nan Goldin, Nobuyoshi Araki...


Miron has also written a crime novel named “Kein Schlichter Abgang" and is currently writing on a new novel. In parallel with his writing and his photography he also made several short films, for example “Skinhead lane” which won several awards in 1993.

Ten years later he made the documentary film "Bruno S-Estrangement is death" which was shown at the Berlinale. The film is about Bruno Schleinstein who had previously worked as an actor in Werner Herzogs films and during his last years he made his living as a street musician in the backyards of Berlin.

Miron Zownirs images deals with the hidden reality on the fringes of society. Even though his method is extremely brutal and insolent, his images are often surprisingly poetic and very appealing.

Far away from all norms and aesthetic conventions Mirons work unveils intimate situations and moments full of frenzy, ecstasy, melancholia, tenderness and despair. The human body is shown as a kind of last possession, as a veil of a self-disclosing soul.

Zownirs intuitive closeness to outsiders and misfits is honest, open and very direct. His works belongs with the most exceptional and radical examples of documentary photography in our time.

If you have questions call Jonna Söderberg: +46 76-856 88 03.

Opening on the 16^th of april, 4-8pm

The photographer is present at the opening.

Welcome!

 

Aida Chehrehgosha:
Till mamma, pappa och mina två bröder

Vernissage 5 mars kl. 15-18

Under Fotografi i fokus ställer vi ut Aida Chehrehgoshas "Till mamma,pappa och mina två bröder" som första gången visas i sin helhet. Vi visar även hennes videoverk med samma namn.

"Min pappa har varit stridspilot i Iran. Han är uppväxt på landet i de turkiska delarna. Hans mamma tog livet av sig när han var liten och hans styvmamma fortsatte uppfostran med slag och sparkar. Han tvingades till militärskolan i Tehran och utbildades där, långt ifrån sina föräldrar, under många år. Hela hans liv har bestått av hårdhet och frånvaro. Han ler väldigt sällan och tar sig själv på stort allvar.

Min mamma gifte sig med min pappa vid 15 års ålder och blev med barn när hon var 16. Hon var snabbt tvungen att anpassa sig till vuxenlivet. I efterhand kan man enkelt se att det inte skulle bli någon positiv relation. Pappa misshandlade min mamma i många år, både fysiskt och psykiskt, framför oss och bakom våra ryggar. Han var otrogen mot henne otaliga gånger. Hon tog ut det på sina barn.

Min uppväxt bestod av misshandel och ständig rädsla. Jag förstod inget förrän jag blev äldre och såg med egna ögon hur dåliga mina föräldrar var mot varandra. Min ilska har varit så stark att jag vid så många tillfällen velat se min pappa död. Ilskan var lika stor gentemot min mamma, mest när hon slog mig för sin egen frustrerade situation. Jag hatade dem så mycket. Men det var en mycket komplicerad ilska. Jag älskade dem också.

När jag fotograferade dem för första gången, ville jag fotografera hatet. I sex års tid har jag försökt bli vän med det. Nyligen tog jag det till en ny nivå. Jag ville utmana mig själv, mina känslor och vår relation med att iscensätta deras död, så som jag föreställde mig den när jag var yngre. Så som jag ville döda dem. Så som de förtjänade att dö. Samtidigt visualiserade jag min rädsla för att förlora dem.

Totalt motsatta känslor. Det eviga, starka hatet och det band som vi trots allt har till varandra. Jag återkommer ständigt till den ambivalensen. Jag känner skuld inför att jag tänker sådana tankar om mina egna föräldrar. Trots det, eller på grund av det, fortsätter jag att fotografera dem."

Fotografen närvarar vid vernissagen.

Varmt välkomna!

Vid frågor ring Jonna Söderberg 0768 568803

Mårten Lange: Anomalies

Vernissage: 5/3 kl. 15-18

I sin serie Anomalies vill fotografen Mårten Lange visa på fotografiets inneboende surrealism. Genom att fotografera med blixt i mörker eller i kala, vita miljöer flyttar Lange objekt ur sina sammanhang och berövar dem
deras betydelse.

Samtidigt som denna isolering gör objekten väldigt lättlästa, har bilderna även en motsatt effekt - det som är vardagligt blir overkligt när dess omgivande miljö försvinner. Lange intresserar sig för denna dubbla effekt och de möjligheter och begränsningar fotografiet har.

Mårten Lange är född 1984 och bor och arbetar i London. 2009 tilldelades han Hasselbladstiftelsens Victor-stipendie. Anomalies har tidigare visats i Göteborg, Stockholm och Oslo.

Varmt välkomna!

Vid frågor ring Jonna Söderberg 0768568803

Édouard Levé: Rekonstruktioner

Vernissage 22 Januari kl. 15-18

Édouard Levé föddes i Neuilly-sur-Seine strax utanför Paris 1965 och dog 2007. Han var verksam både som fotograf och författare. För Édouard Levé var varje konstnärligt verk, bok eller fotografiskt projekt, en satsning som skulle utföras så konsekvent som möjligt, efter dess egna inneboende lagar.

I utställningen på Fotogalleri Format som öppnar den 22 januari ingår fotografier från fyra olika serier: Pornographie, Rugby, Quotidien och Actualités. De är alla i någon form rekonstruktioner, där modeller återger scener från fotografier i tidningar och tidskrifter. Det finns ingen abition att återge scenerna så realistiskt som möjligt: fotograferingen har skett i studion mot en enfärgad fond. Modellerna har i allmänhet vanliga kläder, och deras ansikten är helt uttryckslösa. Denna strävan efter neutralisering skapar, beroende på temat, en situation som antingen påvisar, genom att skymma upphovet till situationen, det stereotypa i den återskapade scenen (Pornographie och Rugby), eller omvänt, en bild där de utelämnade möjligheterna till igenkänning gör situationen ytterst gåtfull (Quotidien och Actualités). 

I serien Pornographie iscensätter modellerna scener ur porrtidningar. Men här är modellerna fullt påklädda, och till synes helt oberörda. Då det sexuella begäret saknas försvinner det obscena i scenen, och ger istället plats för en mycket tydlig koreografi. Effekterna av denna maskering är flera. Absurditet, då karaktärerna försöker utföra en erotisk handling som är tekniskt omöjlig. Obehag, då modellernas känslolöshet förvandlas scenen till en kall, mekanisk akt. Upphetsning, i kraft av att det dolda kan te sig mer eggande än det explicita. Estetiskt, där pornografin, betraktat som en sammanställning av gester och rörelser, påvisar sin koreografiska potential.

Rugby, en synnerligen maskulin sport, är en av de få områden inom pressfotografiet där kropparna både flätas samman och möter varandra med våld. Den innehåller dessutom en latent erotik som inte är utan vissa förbindelser till pornografi. I Édouard Levés rekonstruerade version, är modellerna klädda i gångkläder och saknar rugbyspelares fyski. Det finns ingen arena (dekoren är reducerad till en svart fond och ett svart golv), och bollen är försvunnen. Det finns ingen tydlig laguppdelning. Även om förlagan för scenen är igenkännlig framträder analogier med andra sammanhang: scener av gatuvåld, religiösa målningar, samtida dans… Genom att lämna vissa givna ramar, erbjuder rugbyn på detta sätt en öppen ikonografi.

Medan iscensättningarna i Pornographie och Rugby baserar sig på olika referensbilder för att rekonstruera en arketyp, fokuserar sig serien Quotidien på noggrannt kopierade poser hos personer på fotografier hämtade från dagspressen. Varken dekor, synliga föremål eller titel hjälper oss att återskapa kontexten till händelserna – ibland dramatiska – som bilderna återskapar (ett mord, en begravning, en demonstration, en hungerstrejk…). Personerna på bilderna är ”neutraliserade”: ålder, kön, socialt eller geografiskt ursprung ger ingen vägledning. Modellerna är unga människor från vår egen tid, anonyma och utbytbara. Av den ursprungliga bilden är det bara gesterna och hållningen hos människorna som syns, indiktationer på något som pågår utanför bilden vars innebörd bara kan vara föremål för spekulation. Dessa olösta gåtor lösgör bilden från dess egenskap av pressbild och skjuter den mot det främmande, det okända, i en anamorf betydelseförskjutning.

Pornographie, Rugby och Quotidien ansuter sig till den tidigare serien Actualités, där samma typ av iscensättningar genomfördes. Utgångspunkten i Actualités har inte varit att kopiera bilder som föreställer enskilda händelser, utan att rekonstruera de arketypiska motiven för nyhetsfotografen. Dagspressen skildrar nya händelser varje dag, men utan nyhetstexten skulle fotografierna som illusterar dessa händelser mycket väl kunna förväxlas. I Actualités har Levé tagit bort de element i bilderna som som är specifika för händelsen: tidpunkt, plats och personernas identitet. Liksom i den andra serierna är fonden neutral, man vet inte var scenen utspelar sig och modellerna är anonyma. Även den sparsmakade rekvisitan är anonym och stärker bara bildens arketypiska karaktär. Inte heller fotografiets titel refererar till något datum eller en specifik händelse, och modellernas uttryckslösa ansikten tjänar bara som abstraktion.

Samtidigt med utställningens öppnande ger Pequod Press ut Édouard Levés bok Självporträtt från 2005. I boken skildrar han sig själv genom en serie påståendesatser, utan inbördes ordning eller värdehierarki, och berövar jagberättelsen varje form av känslomässig laddning. Trots det, eller kanska tack vare, skapas bilden av en människa som ställer sig tätt, tätt intill läsaren.

Varmt välkomna!

Estate Edouard Levé / courtesy gallery Loevenbruck

Vid frågor ring Jonna Söderberg på 0768 568803

Anna Wahlgren: Texas Gay Rodeo

Vernissage 22 Januari kl. 15-18

Kombinationen Texas, rodeo och gaykultur klingar nog för de flesta som motsägelsefull, men gayrodeon har funnits i över tjugo år. Homosexuella rodeofantaster tillåts här leva ut sin dröm utan att riskera att bli trakasserade. Hösten 2009 dokumenterade frilansfotografen Anna Wahlgren gayrodeokulturen i USA.

 
Utställningen består till en del av bildspelet "Them Cowboys", en nära berättelse om paret Dewayne och Rick och om deras liv tillsammans i norra Texas. Bildspelet har tidigare ställts ut på Stockholm Pride och internationella fotofestivaler.

De andra delarna av projektet har aldrig tidigare visats och består av dokumentära bilder från gayrodeon som beskriver kulturen och en porträttserie på deltagarna med små texter där de berättar hur det varit för dem att komma ut som homosexuella.

29-åriga Anna Wahlgren är frilansfotograf med bas i Malmö. Hon utnämndes förra året till årets nykomling på pressfotografernas branschgala Årets bild, där hon totalt kammade hem tre prestigefyllda priser.

Anna Wahlgren är utbildad vid Danska Journalisthögskolan och Mittuniversitetet i Sundsvall och har bland annat jobbat som pressfotograf på Sydsvenskan.

www.annawahlgrenphotography.com

Varmt välkomna!

Få upplevelser berör oss så djupt som när vi kommer i kontakt med döden. Men döden äger oftast rum i det dolda, avlägset från oss i vår vardag. Död och döende tillhör utan tvekan våra sista tabun och något av det vi upplever som svårast att hantera. Troligen räds vi döden och döendet mer än våra förfäder gjorde, och tillfällena att lära mer om dessa tabun är sällsynta.

I Life Before Death porträtterar fotografen Walter Schels och journalisten Beate Lakotta människor vars liv var i ett slutskede. Schels och Lakotta tillbringade över ett år på olika hospice i norra Tyskland för att undersöka erfarenheter, hopp och rädslor hos människor som vet att de kommer att dö till följd av de olika sjukdomar de drabbats av. De porträtterade gav sitt medgivande till att fotograferas kort innan döden inträffar och direkt därefter.

Nästan alla de porträtterade tillbringade sina sista dagar i livet på hospice. De som kommer till ett hospice förstår att livet lider mot sitt slut och vet att de har kort tid på sig att reda ut sina personliga angelägenheter. Trots detta är det knappast någon som förlorar hoppet. De hoppas få några fler dagar, en värdig död eller att döden inte är det definitiva slutet.

Med stöd av Tyska Ambassaden i Stockholm.

Vernissage under Malmö Gallerinatt 

lördag 25 sep kl. 18-24.

Varmt välkomna!

-  -  -  -  -  -  -  -  -

In English:

Few experiences are likely to affect us as profoundly as an encounter with death. Yet most deaths occur almost covertly, at one remove from our everyday lives.

Death and dying are arguably our last taboos – the topics our society finds most difficult. We certainly fear them more than our ancestors did. Opportunities to learn more about them are rare indeed.

This exhibition features people whose lives are coming to an end. It explores the experiences, hopes and fears of the terminally ill. All of them agreed to be photographed shortly before and immediately after death.

The majority of the subjects portrayed spent their last days in hospices. All those who come to such places realise that their lives are drawing to a close. They know there is not much time left to settle their personal affairs. Yet hardly anyone here is devoid of hope: they hope for a few more days; they hope that a dignified death awaits them or that death will not be the end of everything.

The photographer Walter Schels and the journalist Beate Lakotta spent over a year preparing this exhibition in hospices in northern Germany. They made portraits of 26 people who were very close to death. The exhibition articulates the experiences, hopes and fears of the dying, and gives them one more opportunity to be heard.

With support from the German Embassy in Stockholm. 

Exhibition opening at Malmö Gallerinatt,

25 sep 18-24 pm.

Welcome! 

Sara Appelgren, Pernilla Zetterman och Johan Willner är generationskamrater, fotografer och gamla Konstfackare. I begynnelsen påverkade av 1990-talets postmodernistiska fotografi har de experimenterat med det dokumentära såväl som med det iscensatta. Och visst är det, på ett ytligt plan, lätt att se vad som binder dem samman.

Men hur de idag närmar sig sina egna konstnärskap har utkristalliseras till en alltmer komplicerad historia. Från den gemensamma bakgrunden, över till bestående skillnader i uttryck och form, till att förenas i en grundläggande känsla för tid.

De representerar på ett säreget vis varje moment i tiden, av vår upplevelse av skeendet - ett ”då” vi inte längre kan återskapa utan ett alldeles subjektivt minne, en kamp om nuet där varje detalj noggrant dokumenteras från en äldre generation eller ett intensivt ögonblick av absolut tomhet och introspektion med enda fokus på det som ska ske.

I utställningen visas nya verk som ena stunden blir till enskilda individer, men som också sinsemellan bygger upp lager på lager av vidare berättelser där de i lika utsträckning söker varandras tonfall och spår.

Pernilla Zettermans bok Behave finns till försäljning i galleriet.

Vernissage lördag 14 augusti klockan 13-18.

Konstnärerna närvarar under vernissaget.

Varmt välkomna!

Utställningen pågår till och med 12 september.

Video, 2005, 9 min 50 sek

Den danske konstnären Jesper Justs filmer kännetecknas av sin öppna och mångtydiga berättelse där han undersöker maskulina stereotyper och utforskar komplexiteten och motsägelserna av mänskliga känslor.

Jesper Just är starkt inspirerad av film som medium och hans arbeten utnyttjar ett estetiskt, dramaturgiskt och berättartekniskt språk som liknar det som används i stora Hollywood-produktioner. Detta har betydelse för vår förståelse av hans videofilmer, som vi självklart kommer att tolka i ljuset av kända filmiska klichéer, samma klichéer som han medvetet försöker slå hål på.

Hans tekniskt drivna men gåtfulla filmer har blivit uppmärksammade runt om i världen under de senaste fem åren.

Something to love från 2005 utspelas i ett underjordiskt garage och skildrar ett triangeldrama där två generationer och starka känslor möts. Med skådespelarnas talande blickar om sårbarhet och osäkerhet balanserar filmen på gränsen till obesvarade homosexuella frågor.

Jesper Just är född 1974 i Köpenhamn, Danmark. Han tog sin examen 2003 från Den kungliga danska konstakademin. I dag bor Jesper Just i New York, USA.

Vernissage lördag 14 augusti klockan 13-18.

Varmt välkomna!

Utställningen pågår till och med 12 september.

I skimret av det vackra landskapet uppe i bergskedjan Appalacherna utspelar sig en tragisk verklighet.

Hannah Modigh var under hösten 2006 i en utdöende kolstad i Virginia, USA som heter St. Charles. Där sökte hon upp unga män för att med sin kamera skildra det androgyna och sårbara i kontrast mot det hårda livet.

En historia av fattigdom och livet runt kolgruvorna har format St. Charles. Många bor i hus som gått i generationer, men har inte råd att hålla dem i skick. Andra bor i trailers. Många ungdomar slutar skolan tidigare och att få barn som tonåring är mer regel än undantag. Staden är känd för ett utbrett alkoholmissbruk och sociala problem.  

OxyContin är en smärtstillande medicin som är vanligare i St. Charles än i någon annan del av USA. Här kallas drogen 'hillbilly heroin', för om man tar drogen i stora mängder påminner den om heroin, fast till ett billigare pris. Från början användes OxyContin för att behandla de skador som gruvarbetarna ådrog sig i gruvan, men i dag har det blivit en drog som ungdomar tar.

"Jag fotograferade mestadels unga män. Förväntningarna på dem som försörjare och macho i ett samhälle där det inte finns några jobb gjorde deras uttryck starkare.

Jag vill med mina bilder lämna den känsla av vakuum och tidlöshet som träffade mig under mina två månader där. Det är inte fokus på fattigdomen, drogerna eller samhällsproblemen. Sprickan i själen är viktigare än den på väggen.

Genom vackra naturbilder, sköra färger och mjukt ljus uppfattas stämningen till att börja med som fridfull men jag vill att betraktaren efter ett tag skall kvävas av livlösheten i människornas blickar och deras hållning.

Jag vill att man skall bli själsligt utmattad av att se dessa innestängda känslor. Ett lock, en blöt illaluktade filt har lagts på St. Charles men ibland kommer små bubblor av känslouttryck och desperation ut för att sen återgå till dvalan."

- Hannah Modigh

Vernissage lördag 24 april klockan 13-18.
Svante Sjöblom spelar under vernissaget.

Utställningen pågår till och med 6 juni.

Galleriet är stängt 1 maj.

Varmt välkomna!

Intervju med Hannah Modigh i ETC

I december 2002 mötte Emilia Bergmark-Jiménez sin farmor Vicenta Jiménez för första gången i Caracas, Venezuela. Utställningen Querida Abuela/Älskade Farmor är bilder från deras första möte och senare resor som Emilia har gjort för att hälsa på sin familj.

I utställningen finns bilder av omedelbar närhet utan reservation men Emilia betraktar även farmodern på avstånd, mystisk och upphöjd som en ikon. Querida Abuela/Älskade Farmor är en bildberättelse om kärlek och närhet, om familj och främlingskap. Det är också en berättelse om de frågor fotografiet ställer angående representation och minne. Om det som blir kvar av de människor vi älskar.

Emilia Bergmark- Jiménez (född 1982) är frilansfotograf från Stockholm. Hon är utbildad vid Fotoskolan i Gamleby och Högskolan för fotografi i Göteborg.

Emilia har tidigare haft utställningar på Galleri Kontrast, Stockholms Fotoantikvariat, Arbetets museum i Norrköping, Centrum för Fotografi i Stockholm, Arkivhuset i Smedjebacken, Fotomässan i Stockholm och Göteborg, Galleri London i Uppsala och på Venezuelas Ambassad, Stockholm.

2009 tilldelades Emilia Konstnärsnämdens 1-åriga arbetsstipendium.

För mer information om Emilia:

http://www.annaemilia.se

http://www.kamerabild.se

http://www.hajbloggen.tumblr.com

 

Vernissage lördag 24 april klockan 13-18
Svante Sjöblom spelar under vernissaget.

Utställningen pågår till och med 6 juni.

Galleriet är stängt 1 maj.

Varmt välkomna!

Fotografen Stefan Bladh har under sju år följt en Turkisk nomadfamilj. Han blir en nära vän till familjen och lever tillsammans med dem under perioder mellan åren 2002-2008.

Genom deras mobiltelefon hittar han dem på olika platser i landet; hopträngda i små, ouppvärmda rum utan el, vatten eller avlopp, i ödelagda huskroppar eller under motorvägsbroar. Problem med pengar, vård och sociala rättigheter avlöser varandra och varje dag pågår en kamp för att hålla den stora familjen vid liv.

"Vi ligger likt ett radband, skavfötters bredvid varandra. Jag, längst ut bredvid storebrodern Ali, 20. På andra sidan ligger pappa Hüseyin, 40, och snarkar. Småbarnen är inbäddade i mitten. Ovanför oss dånar trafiken, det är sensommar och rått i luften. Jag drar filten jag stulit med mig från hotellet över näsan men kylan och den fräna lukten av sopor, urin och matos tränger sig igenom. Och bakom den, lukten av motorväg; avgaser, asfalt, bränt gummi. Vi ligger på betongfundamentet under viadukten, på upphittade mattor och filtar. Det är kolsvart ute. Jag ligger vaken och lyssnar på vildhundarna som gläfsande jagar råttor bland soporna, människor som smyger förbi i gruset." – från Stefan Bladhs inledning till boken "The Family" som släpps i samband med utställningen på fotogalleriet [format].

Från förordet skrivet av Anders Petersen: "Stefan är inbjuden både som vän och fotograf och han är väl medveten om det ansvar som följer på detta. I hans bilder finner vi både förtvivlan och ömhet, med fokus på den mänsklighet som vi delar. Han vet att fotografi inte handlar om fotografi. Att det är mötet som betyder allt."

http://www.stefanbladh.se/

Vernissage lördag 27 februari klockan 13-18.

Artist talk med Stefan Bladh söndag 14 mars kl. 14.
Gratis och öppet för alla, ingen föranmälan krävs.

Utställningen pågår till och med 11 april.

Galleriet är stängt 2, 3 och 4 april.

Varmt välkomna!

Eklund blandar fotografi och datorgrafik på ett så skickligt sätt att konst versus vetenskap får en ny innebörd.

I bildserien ”Pet” får han oss att se på kroppen genom en medicinsk blick. Är det resultatet av en födelse, eller något bortopererat vi bevittnar?

Subjekt, det tänkande tinget, och objekt, det utsträckta tinget, byter plats beroende på hur man ser på bilderna.
Oavsett fylls man av äckel och ömhet inför Eklunds bilder.

I bildserien ”Finger” använder sig Eklund endast av datorgrafik, samtidigt som bilderna är lika organiska och därigenom igenkänningsbara som eventuella kroppsdelar.

Fotografiet som ett dokumentärt media, och därigenom en ständig källa till diskussion om sanningsbegrepp, blir i Eklunds bilder ett medel att framställa en annan verklighet.

Formerna vi ser blir lika verkliga som känslorna vi får då vi tittar på dem.

Vernissage lördag 27 februari klockan 13-18.

Artist talk med Jakob Eklund söndag 21 mars kl. 14.
Gratis och öppet för alla, ingen föranmälan krävs.

Utställningen pågår till och med 11 april.

Galleriet är stängt 2, 3 och 4 april.

Varmt välkomna!

Fotografiets uppgift är för många att beskriva världen, att göra det vi inte lägger märke till, eller vill veta av, synligt. Men Helena Blomqvists konstnärskap handlar inte om att skildra världen. I stället bygger hon världen, om och om igen med hjälp av modeller och rekvisita. När hon monterar upp kameran för att föreviga scenerna är det egentligen för att fullborda ett faktum som redan existerar. Även om slutfinishen görs med digitala verktyg finns hennes värld redan på plats, lika verklig som vardagen utanför ateljén.

Lika skicklig som hon är i sitt handhavande med kulturella (inte minst populärkulturella) arketyper, lika känsligt hanterar Helena Blomqvist den fotografiska bildtraditionen. Klassisk skräckfilm, 20-talets fotomontage, surrealismen, Alfred Hitchcock, David Lynch och film noir – hennes bilder inkorporerar i stort sett samtliga genrer av betydelse bland det senaste seklets fotografiska uttrycksformer. Det är inga visuella rebusar eller kodsystem hon producerar, utan en slags fotobaserad scenkonst som eftersträvar inkännande snarare än ett igenkännande.

Helena Blomqvists konst bär den filosofiska eftertänksamhetens och den listigt skruvade humorns dubbla kännetecken. Det finns alltid en annan synvinkel, en annan tolkning. Det är Helena Blomqvists konstnärliga styrka, att hon ger oss förtroendet att göra denna.

Boken The Last Golden Frog kommer att finnas till försäljning i galleriet. 

Se även: www.helenablomqvist.com

Vernissage lördag 16 januari klockan 13-18.

Varmt välkomna!

 

"Blixtar som adderar ljus, påminner om att utlösa fotosyntesen hos ett träd om natten. Triggerfingret, det som får något att växa en millimeter under blicken. Bilderna förevigar saker som bara håller för stunden: en snögubbe, en blomma av folie tappad på marken, en bilfärd med en urna, ett monument i pepparkaka." - ur introtexten till Gingerbread Monument.

Utställningen Gingerbread Monument tar sitt ursprung i en fotografibok med samma namn som Klara Källström släppt på eget förlag, hösten 2008. I rummet [format] kommer ett specifikt urval av arbetet fogas samman och visas tillsammans med boken. 

Projektet är en sammansättning av bilder tagna under tre års tid som handlar om vad som händer när man tar en bild av någonting, och hur hopsättandet av disparata fragment från vardagen kan bilda nya intressanta sammanhang. Bilderna är både förföriskt främmande och förfrämligande. Ickeförståelsen föder vackra monster. Kamerablixten kan endast fånga en del och resten slukas upp av mörkret. Bildsviten beledsagas av Viktor Johanssons poesi som är skriven till fotografierna. Allt roterar kring ett havererat pepparkakshus och dess fullt vitala skugga.

Boken Gingerbread Monument kommer att finnas till försäljning i galleriet. 

Se även: www.klarp.se 

Vernissage lördag 16 januari klockan 13-18. 

Varmt välkomna! 

Marras betyder frusen mark på finska, och det är just den till synes frysta tiden i Juhana Moisanders verk man finner så spöklik. En liten, knappt märkbar rörelse antyder att verkens naturliga tillstånd är en avstannad stillbild. Han arbetar med det stilla/rörliga, dåtid/nutid, vilket resulterar i en kollaps av tid och rum. 

Marras betyder även november, som är den månaden som man anser att de dödas själar är aktiva. Det spöklika i verken för tankarna till olika fantasier som historiskt har förknippats med fotomediet, det vill säga fotografiets och den rörliga bildens möjligheter att göra osynliga saker synliga och förkroppsliga döda människor. Fotografiet fick på sin tid en mystisk aura när det som ett nytt medel gjorde insteg i bildproduktionssfären. Kamerans mumifierande karaktär gav upphov till ”andefotografering” morbida familjeporträtt med påklädda, nyligen avlidna familjemedlemmar och andra märkliga företeelser.

Moisander arbetar etnografiskt genom att studera nya och gamla historier, och visuella representationer i ämnet. Han intervjuar människor och forskar i arkiv och museisamlingar. Historien får gestalt genom dokument, litteratur, folklore och muntlig tradition. Detta historiska material kombinerar han med egna minnen och drömmar. Historien är också ett tidskontinuum som går ända fram till vår tid, befolkat av döda och levande människor, där vi som lever just nu i sinom tid förflyttas ”från tiden till evigheten”.

Han arbetar ofta med platsspecifik konst och en del av verken är nyproducerade för galleriet. Moisander har i sina installationer, videor och fotografier konstruerat ett dunkelt rum där historia, minnen och fantasi möts.

Se även: www.juhanamoisander.com  

Vernissage lördag 14 november klockan 13-18.

Fotografen närvarar.

Varmt välkomna!

 

I Björn Olssons arbete utforskas med en nästintill vetenskaplig attityd människans förhållande till tiden och den närmsta omgivningen. Med fotografi och video som huvudsakliga medier gestaltas tidens gång och rörelse och det landskap vi ständigt lever i men kanske inte riktigt lägger märke till.

Björn Olsson gör det allmängiltiga personligt och registrerar och visar upp den enskilda individens subjektiva upplevelse av sitt liv och sin tillvaro. I verken blir varje sekund och rörelse värdefull och en påminnelse om den tid som ständigt går ifrån oss samtidigt som klockans och naturens cykliska framåtrörelse kan ge en känsla av trygghet och stabilitet.

Warrior Night är en serie helt nyproducerade bilder som skiljer sig en del från Björn Olssons tidigare verk. Verken är rent fotografiska och skiljer sig på så sätt från hans sedvanliga uttryck som ofta blandar video, installation och fotografi. Men här finns ändå en koppling till tidigare verk bland annat i komposition och i det ståtligt tystlåtna uttrycket.

Bilderna kan ses som förnimmelser av en annan värld och en annan plats som skapar osäkerhet då man inte vet vad det är för plats eller om det är dåtid, nutid eller framtid.Genom bilderna skapas associationer till ett isigt rymdlandskap svävande i ett kallt och mörkt vakuum. Här finns en råare och mer skrämmande känsla än Björn Olsson brukar använda sig av. En känsla av undergång och övergivenhet med organiska former som plötsligt förvandlas till förvridna figurer.

Vernissage lördag 14 november klockan 13-18.
Varmt välkomna!

I Tanzania lever en liten del av befolkningen under ständigt dödshot. Utbredd vidskepelse och Afrikas brännande sol gör vardagen till en kamp på liv och död för landets albiner. Under 2008 dödades trettio av dem och deras kroppsdelar såldes vidare till häxdoktorer.

Hur är det att vara född i ett land där du utesluts från omgivningen och samhället du lever i, enbart för att du saknar pigment i huden? Hur känns det att inte kunna leka som dina bröder och systrar eftersom du hela tiden måste skydda dig mot strålarna från Afrikas sol?

Johan Bävman har varit i Tanzania och dokumenterat den utsatta vardag som landets albiner dagligen möter. Med sina fotografier vill han berätta om hur det är att leva utanför normen. Men även skildra samhällets stöd och den omtanke som dessa människor möter, trots färgen på deras hud.

Reportaget har uppmärksammats i hela världen och fått pris i Årets bild (i reportageklassen Utland), World Press Photos andrapris i kategorin Contemporary Issue och Award of excellence iPOY (pictures of the year, USA). Passa på och se det i sin helhet på [format]. 

I samband med utställningen finns även fotoboken Albino - I skuggan av solen, en av de fyra nominerade fotoböcker till Årets Fotobok 2009, till försäljning i galleriet. Formgiven av Grand Ideas och Karinform. För mer info se böcker.

Vernissage 3 oktober klockan 13-18.

Se även: johanbavman.se

Johann Selles har under tre månader fotograferat i Danderyds kommun. Tidningen Fokus har åren 2008 och 2009 rankat Danderyd som Sveriges bästa kommun med rikast invånare, högst skolbetyg och få socialbidragstagare. Selles bestämde sig för att skildra ett annorlunda Sverige som man sällan ser.

Projektet heter Det var en gång i Danderyd och resulterade i en serie på tjugo bilder. Tolv av de bilderna ställs ut nu i rummet [format].  

Måns Wadensjö, författare och aktuell med sin första roman Förlossningen på Modernista förlag, har skrivit texten som följer med serien.

Utdrag ur Måns Wadensjös text:

"En flicka i skolbänken, ett ännu inte dukat matsalsbord eller en simhalls blå zon av dämpade ljud. Själva enkelheten i de vardagliga situationerna låter oss vila med blicken på det som till en början bara är en vacker bild, och drar oss in i en pendling mellan yta och djup som inte låter sig förklaras enbart av vad man ser.

Där det enkla tonar fram i all sin komplexitet framstår plötsligt det vardagliga som något nytt och främmande; Danderyd förvandlas från en svensk kommun bland alla andra till ett mytologiskt rike som tycks bestå av ett helt nytt, eget grundämne. Det riket har ett lika tydligt "utanför" som "innanför"." 

Johann Selles är ursprungligen från Frankrike och har bott nio år i Sverige. Han jobbar som frilansfotograf i Malmö samtidigt som han studerar sin sista termin på Nordens fotoskola Biskops-Arnö.

Vernissage 3 oktober klockan 13-18.

 

Se även: www.johannselles.com

The Fight for the Huts, 2006 (c) Bjørn Venø

Bjørn Venø, född 1979, är bosatt och verksam i England. Han tog examen vid University for the Creative Arts i Rochester, England 2006. Han har tidigare ställt ut på Yinka Shonibare's Space, Five Years, Nettie Horn och The Brick Lane Gallery i London, England samt på Fotografiens Hus i Oslo, Norge.

Nu ställer Venø ut för första gången i Sverige, och visar serien MANN på fotogalleriet [format]. Venø undersöker i sitt arbete frågor som rör identitet, sin roll som man, och de känslomässiga konflikter det kan innebära att försöka leva upp till ett manligt ideal.

Venø  spelar själv huvudkaraktären i de scenarior som hans bilder består av, till vilka han hämtat inspiration från händelser och minnen i sitt liv. Scenariorna utspelar sig ofta på platser som Venø har en relation till, vilket väcker frågor kring förhållandet mellan plats och identitet.

Som arbetsmetod har Venø i sitt agerande inspirerats av surrealismens automatism, vars syfte var att frigöra det undermedvetna för skapandeprocessen. Venøs improviserande agerande skapar i kombination med sina väl planerade bildkompositioner, en suggestiv stämning.

Han iklär sig rollen som den stereotypa mannen, men uttrycker samtidigt ett barns reaktion på en tumultartad situation. Det faktum att han även ofta porträtterar sig naken ger Venøs  bilder en känsla av sårbarhet och olust, trots bildernas gripande skönhet. 

Se också www.bjornveno.com.

 

Vernissage 29 augusti klockan 15-19.

Planketfest klockan 19 till 02.

Kvällens husband är:

ÅDDBÅPP

Kvällens dj:s är:

FINN OF TOMLAND

MOJON

STAFFAN

TIAZ

Utställningen pågår till och med 27 september.

Öppet ons-fre 14-18, lör-sön 13-16.
26 september öppet 18-24. 

För adress och kartlänk klicka här.

Varmt välkomna!

Malmöplanket

Lördag 29 augusti arrangerar Agitera-Image Group i samarbete med fotogalleriet [format] andra upplagan av Malmöplanket.

Folkets Park i Malmö 29 augusti klockan 11-19.

Malmöplankets hemsida.

Malmö Gallerinatt

Lördag 26 september är det dags för Malmö Gallerinatt och galleriet har öppet mellan 18-24. Observera att galleriet inte har öppet mellan 13-16 denna dag.

För mer info se Konstfrämjandets sida
Malmö Gallerinatt 2009

Helga Härenstam är utbildad vid Högskolan för fotografi i Göteborg (MFA 2008). Hon har ställt ut både i Sverige och internationellt, bland annat på Göteborgs konsthall, Världs-
kulturmuseet och Röda Sten i Göteborg, samt Centrum för fotografi, Liljevalchs konsthall och Galleri doktor glas i Stockholm. De internationella meriterna omfattar Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, Sydkorea och ett flertal utställningstillfällen i Frankrike.

Helga Härenstam har även medverkat vid bland annat Ny nordisk fotografi på Hasselblad Center i Göteborg, Fotomässan i Stockholm och Seoul international photography festival i Seoul. Under september-oktober 2008 arbetade hon som Fotogalleri Hippolytes residenskonstnär i Helsingfors. För tillfället arbetar Helga Härenstam med bas i Göteborg och varvar egna projekt och utställningar med frilansuppdrag och undervisning.

I sina arbeten intresserar sig Helga Härenstam ofta för relationen mellan minnet, fotografin och självbiografin och den balansgång mellan varandra och mellan fiktion och verklighet som dessa ämnen sysselsätter sig med. Att fotografera, är för henne ett sätt att konstruera och berätta, mer eller mindre självbiografiska historier.

I serien The Looking Glass Photos har Härenstam låtit sig inspireras av fotografierna i ett gammalt familjealbum och följt de associationer som bilderna gett henne. Serien är ett pussel av bilder som balanserar mellan det iscensatta och det dokumentära, det verkliga och det overkliga, dåtid och nutid. Helga Härenstams arbeten är ofta exempel på saker och ting i omvärlden som fascinerar och intresserar henne. I serien The Looking Glass Photos har det också kommit att handla om fascinationen inför fotografiet i sig.

För fler verk se www.helgaharenstam.se

Malmö Gallerinatt

Lördag 26 september är det dags för Malmö Gallerinatt och galleriet har öppet mellan 18-24. Observera att galleriet inte har öppet mellan 13-16 denna dag.

För mer info se Konstfrämjandets sida
Malmö Gallerinatt 2009

 

Från vänster: Andersson, Strinnholm-Nordin och Lundin. 

Marie Strinnholm-Nordin

If I were U

I serien ”If I were U” undersöker Marie Strinnholm-Nordin tankar kring identitet.

Marie Strinnholm-Nordin har låtit fotografera olika människor i en miljö där de är trygga, oftast hemma eller på deras arbetsplatser, för att sedan ta över deras roll genom att ta på sig deras kläder och fotografera sig själv i samma situation. Idén är att på så sätt ”låna” de olika personernas liv. 

”Även om fotosituationen är väldigt kort så stimulerar dessa minuter fantasin om hur det faktiskt skulle kunna vara. Hur kommer det sig att vi blir den vi är, de val vi gjort och skulle vi bli annorlunda i en annan miljö än den vi är vana vid? Hur mycket av oss sitter i våra kläder och i vår omgivning, och hur mycket låter vi vår inredning avspegla våra personligheter?”

Marie Strinnholm-Nordin är född 1973 och har en examen i Bachelor of Fine arts/photography, Bergens Kunsthögskole. Hon har även studerat Fotojournalistik vid Nordens fotoskola Biskops-Arnö och haft utställningar bland annat i Bergen, Norge och i Caen, Frankrike.

Jim Lundin

To recall a memory

Jim Lundin är född 1980 och har en kanditatexamen från Fotohögskolan i Göteborg. Han har tidigare ställt ut på bland annat Ny nordisk fotografi 2008, Hasselblads center och Gallerie Reflexe i Paris. I serien “To recall a memory” undersöker Jim Lundin objekt, färger, former och konstellationer.

”Efter drygt ett halvår borta från något som helst fotografisk arbete kom jag på mig själv med att under promenader och färder, till och från ställen, registrera saker och platser som om jag fotograferade dem. Det liknade en hel del den flanerande fotografi jag sysslat med tidigt i mina studier, med skillnaden att jag då faktiskt hade med mig en kamera och fysiskt fotograferade det jag såg. Jag gick tillbaka och tittade på bilder som tagits under resor och vid andra tillfällen då jag har haft med mig en kamera, och fann att många objekt, färger, former och konstellationer återkom i ett flertal bilder.

”Idén var att belysa vad i platsen som väckte mitt begär, det jag nu anser vara utlösaren, det som drog mig till platsen från första början.

”Bildmässigt ser jag referenser från både klassiskt måleri och landskaps-, brotts- och studiofotografi.”

Torbjörn Andersson

Beijing 1989

Torbjörn Andersson är född i Gävle 1942 där han även gick som fotoelev 1957, och sedan även på fotoskola i Malmö 1958-1960. Han är en av Sveriges främsta pressfotografer med över trettio utmärkelser från bl.a. Årets bild, World Press Photo och Europe Press Award. 

Utställningen visar bilder från tiden då massakern ägde rum på Himmelska fridens torg i Beijing, Kina. Torbjörn Andersson var en av de få västerländska fotografer som var på plats när minst 700 unga människor miste livet natten mellan den 3 och 4 juni 1989. Denna tid har han beskrivit som en av de mest omskakande upplevelser han varit med om och ett av de farligaste jobben han har gjort. Med kameran som psykologisk sköld bevittnade han hur studenter sköts framför honom. Bilderna på utställningen är entydiga, de visar makthavarnas brist på respekt för de mänskliga rättigheterna. 

Det har nu gått 20 år sedan den blodiga massakern och därför visar vi nu hans mångfaldigt prisbelönta bilder från denna tid. Det blir i samband med utställningen boksläpp för hans nya bok ”Beijing 1989”. 

Fotografen kommer att närvara vid vernissaget.

Detta händer under utställningsperioden

Vernissage äger rum lördag 2 maj mellan kl 12-17.

Torbjörn Andersson håller föreläsning och visar bilder från Beijing 1989, lördag 9 maj kl 16 på galleriet.

Björn Fritz, konstvetare vid Lunds Universitet, håller föreläsning om fotografi, lördag 16 maj kl 16 på galleriet.

Max Liljefors, Lektor på avdelningen för konsthistoria och visuella studier, Lund, håller föreläsning om våld i bild, onsdag 27 maj kl 18 på galleriet. OBS! ÄNDRING AV DATUM, föreläsningen har blivit flyttad till onsdag 3 juni kl 18.
 

Utställningen pågår till och med 7 juni.

Öppet ons-fre 14-18, lör-sön 13-16.

För adress och kartlänk klicka här. 

Varmt välkomna!

 

Varandet är det vi har gemensamt, vi som i människor och vi som i ting fotografi/video/ljud

Andrea Johnson är utbildad vid Högskolan för fotografi, Göteborgs universitet. V A S T har tidigare visats på Göteborgs Konsthall, samt Centrum för Fotografi, Stockholm. För fler verk av Andrea se: www.andreajohnson.se

I Andrea Johnsons bilder görs ingen skillnad mellan personer och objekt. Hon kallar de filtklädda karaktärerna figur-ting. De är inte porträtterade individer men heller inte döda ting, om än berövade det som gör att vi vet säkert att det är en människa.

Figurtingen är placerade i en scen där de inte ger några ledtrådar om sig själva. De är fast i bilden och på så sätt satta utanför både berättelsen och tiden. Tillsammans bildar de en taggig siluett, en kod att dechiffrera enligt personliga regler.

"Jag tänker mig att figurerna befinner sig på den yttersta linjen mot ingentinget. Horisonten som en symbol för medvetandets gräns och figurerna som något som befinner sig utanför språket och som inte så enkelt låter sig förklaras."

De filtklädda karaktärerna rör sig obeorende av och utan att se varandra. Rörelsen liknar en vacklande dans med riktning mot eller från horisonten, en slags expedition mot tankens yttre.

Ojos para volar - Copyright: Graciela Iturbide.

Graciela Iturbide 

I sitt utforskande av olika kulturer, där kopplingen mellan vardagsliv och ritualer är viktiga ingredienser, har Graciela Iturbide utvecklat sin egna dokumentära stil med surrealistiska inslag både i sitt hemland Mexiko och i andra länder. Undersökandet har sin början i hennes intima porträtteringar av Seri och Zapotek-indianerna som sedan kom att utvecklas till skildrandet av abstrakta landskapsmiljöer. Med sina poetiska självporträtt där djur – både levande och döda – ofta förekommer uppstår en psykologisk spänning som har kommit att karaktärisera hennes bildproduktion; Spänningen mellan människan och naturen, individen och kulturen och det verkliga och det svårförklarliga.

Iturbide refererar och använder sig av symboler som på olika sätt knyter an till den latinamerikanska geografin för att skildra sociala och universella teman som liv och död.

Graciela Iturbide är född 1942 i Mexico City och är utbildad på Centro de Estudios Cinematográficos (CUEC) vid La Universidad nacional de México.

En utställning från Hasselbladsstiftelsen, Göteborg.

Se pressklipp  

Detta hände under utställningsperioden

28 februari klockan 12.00 i galleriet

Vernissage och invigning av Fotografi i Fokus 2009.

Kajsa Lindskog hälsar välkommen
Per Svensson inviger Fotografi i Fokus
Jonna Söderberg presenterar utställningen 

Hjärtligt välkomna!

Öppettider och vägbeskrivning.

Fotografer som filmare - Filmer om fotografer

Söndag 8 mars kl 16:00
PETALS - JOURNEY INTO SELF DISCOVERY

Söndag 22 mars kl 16:00
A.K.A. NIKKI S. LEE

Fler filmer under Fotografi i Fokus, se www.panora.nu.

Format tackar

Denna utställning är producerad med stöd av:
 

I samarbete med:

Folkets Bio Malmö, Inkonst och Fotografi i Fokus 2009.

Ovan: Per Engström, Nedan: Åsa Maria Bengtsson

Kina på fotogalleriet [format]

Per Engström - Uighurer, Kinas bortglömda muslimer

I provisen Xinjiang i sydvästra Kina bor de muslimska Uighurerna. Politiska och religiösa motsättningar med den Kinesiska regeringen resulterar i förföljelse och förtryck. 

Åsa Maria Bengtsson - Inifrån Kina

I en serie personliga reflektioner speglas livet i Kina. Landsbygd - storstad, kvinnligt - manligt, ljus - mörker, det gamla - det nya. Bilderna är tagna under en vistelse i Kina sommaren 2008.

Åsa Maria Bengtsson bor och är verksam i Malmö. Som konstnär arbetar hon främst med video, ljud, skulptur och foto. Senast kunde man se hennes ljusprojektion "Liquid Carpet" under projektet ByLight i Slottsparken i Malmö.

Detta hände under utställningsperioden

Vernissage 17 januari klockan 13 - 17

Sigrid Bundy, ordförande i Amnesty Skåne/Blekinge och Per Engström talar på vernissagen.

Lördag 31 januari klockan 14

Åsa Maria Bengtsson berättar om och visar ett urval av de kortfilmer som hon gjort genom åren.

Lördag 7 februari klockan 14

Makhinur Hazanova, ordförande i Svenska Uighur Kommitten, talar om den uighuriska kulturen.

Kortare uighurisk dansuppvisning.

Dolkun Isa, generalsektreterare i World Uyghur Congress, föreläser om problematiken för Uighurerna.

Adil Hakim berättar om sin situation med hjälp av tolk. Adil har suttit fängslad 4 år på Guantanamo trots att han var förklarad oskyldig redan från början. 

Lördag 14 februari klockan 14 

Per Engström talar om och visar bilder från sina resor.

Se pressklipp

"Jag dras till icke-händelserna. Sekunden då den faktiska händelsen övergår i något annat. Då tiden före och efter exponeringen liksom upphört. När blickarna riktas inåt. Då det är svårt att avgöra om det är en dokumentär eller arrangerad bild. Ögonblicket då motiven blottas, när de har tappat garden och står skyddslösa men utan att själva veta om det."

"Tillvägagångssättet liknar närmast ett samlande, där jag registerar - aldrig regisserar - och hämtar in det jag ser. Så det är först när bilderna är framkallade som den kreativa delen kommer in - efterkonstruktionen, där jag har full makt att ta de dokumentära bilderna ur sitt sammanhang och skapa något nytt, ofta helt annorlunda den individuella bilden."

Maja Atterstig, född 1984, är verksam som fotograf i Malmö sedan drygt ett år. Examinerad bildjournalist vid Nordens Fotoskola, Biskops-Arnö, år 2007.

Maria Larsson - Sigfrid Larssons Åkeri

En utställning med Maria Larssons originalbilder samt Nille Leanders inspelningsfoton från Jan Troells film Maria Larssons eviga ögonblick. I samarbete med Agneta Ulfsäter-Troell.

Maria Larsson 

Som kvinna, sjubarnsmor och fattig arbetarhustru lyckades Maria Larsson ändå finna tid till att arbeta med fotografi. Sverige kring sekelskiftet 1900 var ett mer patriarkalt samhälle än i dag med tydlig indelning mellan män och kvinnor. Män rörde sig i den stora världen med resor, krig och upptäckter. Kvinnor var i mångt och mycket hänvisade till hemmets privata sfär.

I sina fotografier visar Maria Larsson hur denna enskilda värld med familj, grannar och arbete blir något stort i sig.

Nille Leander

Nille Leander, född 1964, började intressera sig för film och fotografi i tonåren. Hon utbildade sig till filmfotograf på Dramatiska Institutet 92-95 och har sedan dess arbetat med båda medierna. Efter utbildningen har hon varit stillbildsfotograf på ett femtontal svensk/danska långfilmer där hon gjort marknadsföringsmaterial och rekvisitabilder.

Bakgrund

Agneta Ulfsäter-Troell har arbetat som journalist, museichef och copywriter. Av en slump hittade Agneta gamla fotografier hos en släkting i Göteborg och fann i dessa en hel värld av passion, livsöden och historier. Fotografierna och fascinationen för dessa livsöden och denna tid resulterade i boken "Att människan levde, Maria Larssons eviga ögonblick". Boken finns till försäljning i galleriet. Mer om boken finns att läsa på www.ulfsater.com.

Utställningen är ett samarbete mellan fotogalleriet [format] och Agneta Ulfsäter-Troell. Initiativ och produktion: Jonna Söderberg.

Detta hände under utställningsperioden 

5 december klockan 15 föreläste Agneta Ulfsäter Troell om Maria Larsson och om sin bok "Att människan levde, Maria Larssons eviga ögonblick".

Se pressklipp 

Filmer av Antje Nilsson och Gerth Malmros. Texter av Per Engström.

Antje Nilsson - Resan

Producerad i samarbete med Digitala Bildverkstaden-Skåne

Jag lär mig hela tiden nya saker av det som finns runtomkring mig. Den lilla händelsen kan rymma tillräcklig spänning för att bli en film. Filmen Resan beskriver kanske sökandet efter dessa händelser?

Antje Nilsson november 2008

Antje Nilsson är född 1964 och utbildad vid Grafikskolan Forum i Malmö. Senast ställde hon ut på Ystads Konstmuseum Room Five 2008 och visade under gallerinatten filmen "Trädet och löven" i Malmö Konsthalls regi.

Gerth Malmros - Himmel över Klågerup

En dag tittade jag upp istället för rakt fram och såg ett underligt sceneri, himlen liksom skruvade sig runt sig själv, märkvärdigt. Jag hade ju koll på temperaturhöjningen, bilarna susar ju runt omkring en hela tiden, alla verkar konstant vilja röra på sig. Naturligtvis blir det fler moln när vattnet avdunstar i värmen.

Så jag lade mig på rygg (ett läge som förresten kan rekommenderas) och bara kollade. Häpnadsväckande! Det var så dramatiskt och vackert. Sakta växte tanken att ta fram kameran och ta lite bilder, med lite ljud till blev det ett bildspel.

Tack till Antje för inspiration

Gerth Malmros, Klågerup

Per Engström

Författaren Per Engström bidrog i ord med texten "Både omöjligt och möjligt att se skaparen. Kort information kring musik och film".

 

Bild: Lat. 46.46181 / Long. 7.11279

Kristina Bengtsson är född i sverige 1979 och har genomgått utbildningar i Skotland, Tyskland och Danmark. Så här skriver hon om Remain Afloat:

"`Remain Afloat' blev möjligt tack vare ett resestipendium jag tilldelades när jag tog examen från Glasgow School of Art 2007.

Verket grundar sig på min nyfikenhet kring drömmen om att kunna flyga och mina fantasier om vad som finns där uppe. 'Remain Afloat' kan ses som en undersökning av vad dessa drömmar egentligen representerar. Under två månader reste jag runt i Frankrike, Italien, Schweiz och Tyskland för att följa upp olika spår. Lika mycket som jag utforskar flygandet och himlen så leker jag med tanken om huruvida det åter på marken är möjligt att bevara känslan av att sväva.

I min arbetsmetod ingår att undvika ett specifikt estetiskt uttryck. Genom att tillåta mig själv att närma mig ämnet från flera olika håll vill jag öppna upp för olika läsningar och låta estetiken följa med snarare än att bli ett självändamål."

Se pressklipp

Trinidad Carrillo föddes i Peru 1975. Trinidad bor i Lima och i Göteborg och har en masterexamen i fotografi från Högskolan för fotografi i Göteborg 2006.

Trinidad intresserar sig för känslan av att någonting pågår - en metamorfos som inte kan fångas, utan bara genomlevas och förflytta en någon annanstans.

- Processen kan jämföras med en handske som sätts på, tas av, vänds på ut och in och tas på igen. Det är undersökning från alla håll: från drömmens, vardagens, lekens och längtans perspektiv.

---

Svenska Fotobokspriset 2008!

Trinidad har kommit ut med fotoboken "Naini and the Sea of Wolfes" (Farewell Books) som tog hem första priset i Svenska Fotografers förbunds prestigefyllda tävling Svenska fotobokspriset 2008. Läs mer.

---

Invigningen av rummet [format]!

Läs mer om rummet [format] här.

Invigningen skedde 11 oktober 13 - 17. 

Lagom till utgivningen av hans andra bok i serien, Övergivna Platser Två, kan [format] stolt presentera en välhängd utställning med bilder från boken där Jan Jörnmark berättar historien om hur Sverige på 1970- och 1980-talen tog steget rakt ut i den globaliserade världen och in i den digitala tidsåldern. Övergivna Platser Två kommer att finnas till försäljning i galleriet.

Se också www.jornmark.se.

Öppettider och vägbeskrivning.

Detta hände under utställningsperioden

Malmö Gallerinatt 27 september klockan 18 - 24. Fotogalleriet [format] har öppet! Alla annan info är inte sann.

Välkomna på vernissage 30 augusti 13 - 17.

19 september från 16:00 och 20 september är utställningen endast delvis tillgänglig.

Jan Jörnmark föreläser på galleriet 19 och 20 september klockan 16:00. // Lectures by Jan Jörnmark 19th and 20th September at 4 pm.

Jan Jörnmark föreläser också om bilderna i boken på Stadsbiblioteket den 17 september 18:30, plats Röda rummet. Denna föreläsning är på svenska.

European Culture Festival innehåller filmseminarier och föreläsningar även på [format]. // Download the [format] part of the ECF program (pdf) in english.

Hela European Culture Festival programmet hittar du på www.panora.nu.

Se pressklipp

 

Årets Bild är Sveriges största och äldsta fototävling och firar i år 65 års jubileum. Första tävlingen hölls 1942 och vinnarbilden togs av Herman Ronninger. Prisutdelningen direktsänds i SVT och genererar över 250 artiklar i pressen. Priser delas ut i 15 olika kategorier. Målet med Årets Bild är stärka den journalistiska bilden i Sverige samt stärka yrkesrollen för den professionella pressfotografen.

Fotogalleriet [format] är nu andra anhalt efter premiärvisningen på galleri Kontrast i Stockholm.

Förra sommaren fotograferade den uruguayanskfödde fotografen Raul Rachetti det han såg runt omkring sig i Malmö, Torup, Oxie och på Jylland. De som kommer till [format] för att njuta av naturens starka färger lär dock knappast känna igen sig även om man som Raul besökt någon av dessa platser eftersom motiven är hämtade på mycket nära håll. De färgstarka och vackra bilderna överraskar betraktaren – det är ju sällan man tar sig tid att betrakta vår natur så närgående.

Bland vingar och blad bör snarare betraktas som konstfotografi än naturfotografi. Raul säger sig alltid ha fascinerats av makrofotografin eftersom den tar fram en underbar värld att upptäcka. Han visar oss dessa verk med de många olika livgivande formerna också för att påminna oss om hur viktigt det är att skydda naturen.

Raul Raschetti har bott i Sverige sedan 1982, arbetat som fotograf och designer på veckotidningen Liberación och medverkat 8 gånger i kollektiva utställningar samt haft 26 egna utställningar bland annat i Malmö, Göteborg, Helsingborg, Stralsund, Spanien, USA, London, Uruguay och Danmark. Han har två publikationer bakom sig och bidra-git med bilder i en stor mängd tidningar och tidskrifter.

Mary Ellen Mark är en av världens mest respekterade och välkända nu levande dokumentärfotografer. Hon har specialiserat sig på den lilla och marginaliserade människans förehavanden och har i långa perioder levt med personer mer eller mindre i samhällets marginaler. Mary Ellen föddes 1940 i Philadelphia, Pennsylvania, USA. Hon har släppt ett flertal böcker och bland annat publicerats i LIFE, Vanity Fair, Rolling Stone och The New Yorker.

American Odyssey är Marks egen 35-åriga resa genom ett Amerika som ligger långt ifrån den bild Hollywood och media ger oss. Resan startade på ett mentalsjukhus för kvinnor och fortsatte med rodeoarbetare i Texas, via människor på härbärge i New York, till nationalister i Idaho. I utställningen ingår även de mycket omtalade bilderna som visar den hemlösa familjen Damm i Los Angeles.

Ockuperad, palestinier 2001-2006 är en fotoutställning av malmöfotografen Anders Hansson. Han har sedan sin första resa, våren 2001, återvänt varje år för att dokumente-ra tillvaron under ockupationen av Västbanken och Gaza. Det är den vanliga människan som står i centrum, ofta barnet som drabbas hårdare än någon annan. Anders skildrar livet som levs i skuggan av och på gränsen till konflikten.  
 
För tredje gången ställer Anders Hansson ut på fotogalleriet [format]. Han är bildjournalist med Malmö som bas och ägnar sig sedan år 2000 huvudsakligen åt att skildra sociala frågor runt om i världen. Efter studier i sociologi och språk arbetade han som journalist innan han 1998 inledde sin bana som fotograf. Sedan den första reportageresan till Kosovo år 2000 har Anders sociala engagemang fört honom till länder som Kongo och Tchad i Afrika till Nicaragua och Mexiko i Latinamerika. Han har dokumenterat llegala
immigranters väg från Afrika till Europa och offer för Agent Orange i Vietnam.
 
Anders Hansson är medlem i bildbyrån Kontinent som är en samlingsplats för bildjournalistik och reportage med dokumentär inriktning från världens alla hörn. Se www.kontinentagency.com.

Den tidigare expressenfotografen Jan Delden har samlat några av sina bästa bilder med handen som tema. Det är en fotografisk resa som handlar om händernas expressiva kraft, men som också berättar något om hur det är att vara människa. Bilderna är tagna i de mest skiftande situationer och miljöer, ofta med glimten i ögat.

Jan Delden: född 1933 började sin fotografiska bana i Paris som 17-åring (där han för övrigt träffade Henri Cartier-Bresson) tillsammans med bl a Christer Strömholm, Rune Hassner, Louis Stettner och Tore Jonsson. 1952 fick han fast anställning på Åhlén & Åkerlunds förlags bildbyrå Kamerabild, där dåtidens bästa svenska reportagefotografer samlats. 1956 lockades han av Carl Adam Nycop till kvällstidningen Expressen där han blev kvar till 1993 då han professionellt lade kameran på hyllan.

Mika Korhonen har genom sin kamera skildrat Sveriges mest fantastiska stadsdel – det unika Möllevången i Malmö. Denne finske stockholmare har under tre års tid nyfiket snokat runt i hem, och på gator och torg i stadsdelen för att fånga dess karaktär.

Dokumentationen är den största som hittills gjorts och nu presenteras den i en 96 sidor stor fotobok och med en utställning i fotogalleriet [formats] nya lokaler i Kulturhuset Mazetti på Friisgatan i Malmö.

Mika Korhonen är stipendiat hos Malmö Kulturnämnd, Sparbanksstiftelsen Skåne, Malmö Kulturhistoriska Förening, Stiftelsen Längmanska Kulturfonden och Digitala Bildverkstaden – Skåne, för att nämna några.

Samlingutställning med ovan nämnda konstnärer.

Datum okänt. Årtal osäkert.

Årtal osäkert.

Datum okänt.

Roger Turesson, Krister Hansson, Bonny Håkansson, Daniel Nilsson, Christian Törnqvist, Kinga Lezanska & Jeppe Gustafsson!

Viktoria Blomberg, Martin Bogren, David Elg, Peter Frennesson, Anna Kallberg, Kristian Kristensen, Magnus Palmér, Miriam Preis, Jeffery Richt & Peter Westrup